loooligt

jag ska snart packa vemdalen-väskan för jag e precis som malin ett litet stress-mongo. har iaf färgat håret men vettefaan hur det blev. har en bajsbrun panna och öron iaf så det känns ju såklart bra att ha jobbat lite på brännan..

men först några ord om detta fenomen som ännu en gång drabbat världen: göra-slut-årstiden.

varje år när snön börjar smälta och folk fattar att SNART EREE SOMMAR går förhållanden sönder. fega människor som kanske suttit hela hösten och vintern och längtat ut från sin vansinnigt tråkiga vardag vågar äntligen ta steget och göra slut. (ja, jag har också gjort det, 2 gånger tillochmed)

sen jag kom hem från bali har jag sett typ 5 par göra slut och det är ju såattsäga bara toppen av ett isberg. jag känner liksom inte så många par nowadays.

idag hörde jag att ett par jag faktiskt tycker om har gjort slut och det gjorde mig lite ledsen.. helt enkelt för att dom var ett av få par som jag trodde var ihop för att dom var kära och hade det BRA.
jag känner nästan inga människor som är ihop för att dom är kära i varandr och fortfarande ger varann lycka och stimulans. däremot känner jag/vet jag om JÄTTEmånga människor som är ihop för att dom:

- inte vågar göra slut
- har varit ihop så länge att dom inte orkar göra slut
- inte har nåt bättre för sig
- är rädd för att bli ensamma
- har investerat så mycket i sitt förhållande att dom inte pallar att göra slut
- har barn ihop
- bor ihop
- har en bil ihop
- har en hund ihop
- tjänar för lite pengar för att göra slut
- har en gemensam resa planerad
- är bästis med sin svägerska/svärmor/svåger bla bla bla ni fattar

..å det är så tragiskt så jag vill grina!

att göra slut med mumsen var utan tvekan det värsta jag gjort för minst 4-5 punkter däruppe stämde. Men framförallt var det så fruktansvärt jobbigt för att jag älskade honom så makalöst mycket. det näst sista jag ville i hela världen var att göra honom illa. det absolut sista jag ville var att göra mig själv illa och därför var jag tvungen att göra avsluta 3 fina år med den enda helt igenom bra kille jag NÅNSIN har träffat.
om man inte är kär kan man inte vara ihop. att göra slut gör cp-ont LÄNGE och ibland tror man att man ska dö, men om man inte är kär är det värt det. för när det onda gått över - då mår man bra och man känner sig stark och stolt helt enkelt för att man litade på den där känslan i magen och på lilla hjärtat.
nu har det varit slut i snart 2 år (officiellt) och 1 år (reality) och jag mår bra och framförallt HAN mår bra. han är lycklig och det hade han inte varit om jag fortsatt vara tillsammans med han av något annat skäl än att jag var kär i honom.

jag vet inte vad jag vill säga med det här. det är så många tankar som snurrar i mitt huvud hela tiden att ibland måste jag bara skriva ner det och då är det ni, era äckliga jävlar som tvingas läsa. mohaha.

summa summarum:

om du är ihop och är kär: fortsätt va det
om du är ihop men inte kär: gör slut
om du är kär men inte ihop: fortsätt trakassera mannen/kvinnan i ditt liv tills han vill va ihop med dig.
om du inte är kär och inte ihop: gör som oss likasinnade och åk till vemdalen imorgon.

LOOOOOOL!

//tinten